 | |
Kanske var Sokrates den som visste mest på sin tid? Ett tydligt tecken på hans kunskap var att han sa sig inte veta någonting. Det tydligaste av tecken på visdom. Eller hur är det för dig?
Känner du igen dig i, att när vi riktigt behärskar ett ämne så inser vi hur lite vi vet? Ju mer vi lär desto mindre inser vi att vi vet. Hur osäkert allt egentligen är när vi granskat fakta, forskning och lyssnat på alla som tror sig veta något inom vårt område.
Samtidigt är det då det börjar bli kul, om vi nu kan stå ut med osäkerheten och oron över att vi inte vet något, då börjar frihetskänslan få kraft. Friheten att välja hur vi själva vill göra, inte hur ”man” borde göra enligt experterna. Det enda som kan beröva oss friheten nu är de två ständigt närvarande fallgroparna vid jämförelse med andra, högmod och missmod.
Högmodet som alltid lockar oss att tro att vi är bättre än andra, och därmed stannar vi oundvikligen i vår egen utveckling. Genom att sluta lyssna eller genom att mentalt sätta oss på höga hästar har vi direkt gått vilse i visheten. Så tänk vad visa vi skulle vara om vi inte trodde att vi var bättre och visare än andra.
Missmodet som alltid lockar med känslan av att någon annan är bättre. Känslan av att det jag har inte räcker till. Hur vi sätter andra på höga hästar, som om vi inte själva kunde komma upp dit. Så tänk vad visa vi skulle bli om vi inte trodde att andra var bättre.
Så är vi oundvikligen tillbaka i ödmjukhet. Vi är inte mer än andra, men inte heller mindre. Vi är det vi är. Utan värderingar...
Mer liv, mindre värderande!
Mats Graffman, VD
PS. Att vara vis är ändå att inte friviligt dricka gift, för det var väl så det slutade för Sokrates, eller?
|
| |
